tisdag 15 juni 2010

-
mammas livskamrat och vår far
-
-
jag tror jag behöver säga det här nu, för sen kommer jag inte orka.
mina underbara vänner, jag kommer behöva er mer än ni anar..
när detta kommer slå mig så kommer jag behöva er som mest.
de kanske inte ens kommer märkas,
jag kanske inte kommer antyda till att de är så..
jag vet inte hur jag kommer bli, hur något kommer bli..
men er kommer jag behöva.
de kommer ta tid och just nu lever vi alla i en bubbla.
de finns inga ord, vi pratar om någon annan,
de har inte hänt, o när vi kommer på de så gör de så ont.
jag är djupt tacksam för min fina familj och mina fantastiska vänner.
tacksam, för annars hade det aldrig gått. jag vet de.
vi finns för varandra, och vi behöver varandra.
-
uppskatta det ni har, och ta vara på tiden ni får tillsammans.
glöm aldrig att säga hur mycket ni betyder för varandra..
-

2 kommentarer:

  1. Daniela, du skriver så fint om att uppskatta det vi har, och ta vara på tiden vi får tillsammans.

    Visst gör det ont att förlora någon man älskar och livet blir aldrig sig likt igen-saknaden kommer alltid att finnas.

    Men alla minnen du har av din fina papppa kan ingen ta ifrån dig, dem ska du vårda i ditt hjärta.

    Att inte glömma bort att säga hur mycket man betyder för varandra...
    För man vet aldrig vad som kan hända, livet är så skört.

    Dani, du finns i mina tankar och allt tar sin tid med en massa känslor som är som en berg- och dalbana, det är bara att följa sina känslor på gott och ont...

    Jag finns här och känner du för att komma ifrån ett tag så är du alltid varmt välkommen!

    Varma kramar från Annica som ska vårda alla fina och roliga minnen jag har av Lasse i mitt hjärta!

    SvaraRadera
  2. älskade vän.. jag finns här för dig, dag som natt. älskar dig! puss maria

    SvaraRadera

skriv någe vettja! <3