en fin vän

jag har hört om en stad ovan molnen

st frances

glädje

ljuvliga små liv

Siri & Alma

ponken

Det är som livet gått isär
Jag är i en annan värld

berätta för mig om rättvisan,

du eller borgarna.

jag eller den som tog dig..

ingen behöver förstå men jag vill förstå

de är så jobbigt att leva utan dig

och de gör så jävla ont.

vill inte att de ska vara såhär pappa

en gammal fast ny tavla

ljuva systerdotter

vi har inga pengar, men vi har en själ

kvar är bara hjärtat och skelettet.

kan de stämma? de känns så ibland.

precis som allt bara sipprar ur en,

som om de inte fanns något kvar.

de vet jag väl att de gör,.

spelar ingen roll hur många människor som

finns runt om en, det är bara dig jag vill ha.

De låter förjävligt, de är ju så det känns.

För de är förjävligt.

Känns som den här energin man vill ha,

inte är tillgänglig för mig,

jag kan inte riktigt nå den.

Ibland gör jag de, ibland gör folk de åt mig,

vilket är skönt.

De känns precis som att inget numera

spelar någon roll, samtidigt som man verkligen vet,

att Allt spelar roll.

Jag har alltid försökt att värdera de finaste i livet,

de gör jag fortfarande, ännu mer.

Vi pratade om de igår, allt de här som

man kunde "störa" sig på, tycka var onödigt,

irriterande saker, de finns liksom inte kvar.

Inte alls på samma sätt, de känns mest som de är

sak samma om den gör si, o den gör så.

Eller om de ser ut som de gör, vi fixar de en annan dag.

Ingen hysteri, om de nu fanns en innan.

Nu gäller de att bara börja leva om.

För livet runt om en fortsätter ju,

de är fruktansvärt.

Jag avskyr de vissa dagar, som om inget hänt!

För oss har de gjort de, jag vill väl inte fortsätta?

Jag vill bara vara här, vet ju att de inte går.

Jag verkligen hatar att de ska behöva accepteras.

och ingen förstår.

det finns bara en sak jag vill,

och de är omöjligt.